Därför måste vi forska mer om cannabis

KRÖNIKA

15 februari 2022

Handskbeklädd hand som droppar CDB-olja invid en cannabisväxt.

Den amerikanska forskningen på cannabis har lett till utvecklingen av ett stort antal syntetiska substanser, som inte uppfyller kraven som ställs på läkemedel. Därför behövs mer forskning.

KRÖNIKA. Studier av cannabis medicinska effekter växer i omfattning, men alltjämt saknas nödvändig kunskap. Därför måste diskussionen om legalisering och avkriminalisering föregås av fortsatt, genuin och omfattande forskning, skriver Fred Nyberg, seniorprofessor vid Uppsala universitet.

Fred Nyberg, professor emeritus i biologisk
beroendeforskning. Foto: David Naylor

I en intervju i SVT Vetenskapens värld erhöll jag frågan om varför cannabisforskningen inte nått längre, trots vetskapen om att drogen kan brukas i medicinska syften. Det är sant att cannabis, liksom andra produkter från växtvärlden, i årtusenden utnyttjats för att ge lindring till olika sjukdomssymtom. Å andra sidan är cannabis minst lika känt för sina rusgivande och beroendeframkallande effekter. Svensk forskning på cannabis har främst berört missbruk, beroende och negativa effekter för hälsan, snarare än dess presumtiva medicinska effekter.  

På frågan om varför så få resurser avsatts för studier av cannabis medicinska användningsområden finns flera relevanta svar. Inte minst drogens koppling till missbruk och oönskade skeenden och beteenden utanför lag och ordning.

Under 1960-talet dök cannabisanvändning upp bland mods och hippies. Användningen nådde en topp i Sverige åren 1971-72, influerad av ungdomsrörelser i USA och övriga västvärlden. Ökningen ledde till polisiära insatser och skärpta straff för försäljning. Bland politiker noterades en ökad oro, bland annat då forskningen bekräftade risker för mental hälsa. Cannabisrökning inkluderades då allt bruk av narkotika kriminaliserades år 1988.  

Cannabis innehåller närmare 500 olika substanser varav närmare 80 är psykoaktiva. Även om det var känt att cannabis har medicinska effekter – bland annat genom dess aktiva beståndsdelar tetra-hydrocannabinol (THC) och cannabidiol (CBD) – så fokuserade 1990-talets forskning främst på epidemiologi och sociologiska eller psykologiska aspekter på missbruk av cannabis. Först efter upptäckten av det kroppsegna (endogena) cannabissystemet ökade intresse för forskning på cannabis medicinska potential, framförallt i USA men ännu inte i Sverige.

Den oro politiker och ledande myndigheter uppvisade gav ingen större motivation för svenska forskare att initiera medicinska studier i området. I omvärlden, särskilt i USA, inleddes däremot forskning på cannabis medicinska effekter. I slutet av 1990-talet ledde nya upptäckter till mer detaljerad beskrivning av det kroppsegna cannabinoid-systemet. I västvärlden påbörjades då intensiva studier i syfte att framställa syntetiska substanser för utveckling av läkemedelskandidater mot en rad neurologiska sjukdomstillstånd.

Den amerikanska forskningen på cannabis har lett till utvecklingen av ett stort antal syntetiska substanser som verkar likt THC. Dessvärre, i likhet med icke-processad cannabis, uppfyller knappt någon av dessa de krav som Sverige, USA och flertalet andra länder ställer på läkemedel. Ytterligare kliniska studier av cannabis är därmed nödvändig, men likväl fortsätter användning av legal marijuana både för rekreativt och medicinskt bruk. Detta bekymrar hälsoexperter och forskare i USA, men inte de politiker som står bakom att en legalisering genomförts i över hälften av landets delstater.

Ett delvis lyckat resultat har erhållits i försök att få fram ett rent CBD-preparat. Det handlar om det THC-fria Epidiolex®, som godkänts mot svår barnepilepsi i USA och EU. Preparatet är dock förknippat med bieffekter, och har ännu inte genomgått en fullständig prövning enligt svenska krav. För detta behövs fler studier, motiverade forskare och tillräckliga anslag.

På frågan om varför Sverige har ett annat förhållningssätt till cannabis än USA och Tyskland finns flera svar. Sverige lägger stor vikt vid att läkemedel ska vara så säkra som möjligt och att, till skillnad från vissa företag i USA, se till att reklam för läkemedel eller medicinska hälsoprodukter ska vara sakliga. Sverige har även en tradition av att ta socialt ansvar och att inte enbart rikta skadereducerande insatser mot den beroende, utan även ge stöd åt barn och närstående, bland annat genom prevention, minimerad tillgänglighet samt att barn inte ska befinna sig i missbruksmiljöer.

I avseendet att ge den beroende optimal hjälp avviker varken USA eller Tyskland från Sverige. Det som skiljer Sverige från dessa länder är att man i USA i hög grad ser till ekonomiska vinster via skatteintäkter och ökade arbetstillfällen för de som engagerar sig i produktion och försäljning av cannabis. Där finns också en uppfattning att kriminalitet motverkas via legalisering, liksom att brukare skulle omvändas. Snarare har dock den illegala handeln fått en ökad kundkrets, något som kopplas till att den kan sälja mer attraktiva produkter med högre THC-halt.

Den dokumentärfilm som SVT Vetenskapens värld visade tydliggör att användningen av narkotika har två sidor: Den medicinska användningen och riskerna med skadeeffekter. Detta gäller även cannabis. Odiskutabelt är att vi behöver veta mer. Därför måste alla tankar på legalisering och avkriminalisering föregås av genuin och omfattande forskning.

Fred Nyberg, professor emeritus i biologisk beroendeforskning vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet