Årets Alumn: Emma Frans granskar mediebilden av världen

5 februari 2020

Emma Frans har bott i Uppsala i större delen av sitt liv och har på något sätt alltid haft en relation till Uppsala universitet.

Emma Frans brinner för att sprida fakta och slå hål på mediemyter – i böcker, tidningsartiklar, teve och sociala medier. Syftet är att nå ut med viktig kunskap, gärna med en stor portion humor. Den 3 mars tar hon emot utmärkelsen Årets Alumn och ger en föreläsning i Universitetshuset.

Emma Frans kommer cyklande från Centralstationen och parkerar cykeln vid universitetshuset. Årets Alumn har bott i Uppsala i större delen av sitt liv och har på något sätt alltid haft en relation till Uppsala universitet. Det finns barndomsbilder av henne i vimlet vid mösspåtagningen i Carolinabacken under sista aprilfirandet och på högstadiet gjorde hon sin prao på Snerikes nation.

– Att leva i en universitetsstad har genomsyrat hela min uppväxt, säger Emma Frans och ler brett.

Efter gymnasiet blev det flera års studier, framför allt på biomedicinarprogrammet, men också i freds- och konfliktforskning och etik.

Än idag bor Emma Frans kvar i Uppsala, men hon pendlar till Karolinska institutet där hon jobbar halvtid som forskare och lärare i epidemiologi. Resten av tiden är hon författare, föreläsare och skriver i SvD under vinjetten Vetenskapskollen.

Där utgår hon från olika påståenden, som hon granskar genom att gå till vetenskapliga källor. Det kan vara om stretching verkligen fungerar mot träningsvärk, eller hur känsliga jordnötsallergiker egentligen är.

Nu senast har hon skrivit en artikel om så kallade incels, som lever i ofrivilligt celibat. Stämmer det verkligen att fler män än kvinnor lever i ofrivilligt celibat?

Artikeluppslagen kommer från redaktören, läsarna eller henne själv.

– Ofta är det sådant jag har hört eller läst om och jag försöker också koppla det till nyhetsflödet. När det gäller incels finns det en massa kulturmänniskor som tycker och skriver saker. Då kan det vara ganska kul att gå till en forskningsstudie som visar att män överskattar hur mycket sex kvinnor har. Män tror att unga kvinnor har sex 23 gånger i månaden medan de verkliga siffrorna är sex gånger i månaden. Det ger en intressant aspekt av det hela att lyfta sådana siffror.

Emma Frans startade en blogg och ett twitterkonto.
Ganska snart fick hon många följare.

Emma Frans läser väldigt mycket populärvetenskapliga böcker och lyssnar på populärvetenskapliga poddar för inspiration. När hon kommit på en fråga som hon verkligen vill kolla upp söker hon efter litteratur på forskningsdatabasen Pub Med.

Varför började du skriva om sådant här?
– Jag kände en lust att nå ut och tyckte att tredje uppgiften var viktig. Och jag fick ganska tidigt höra att jag hade talang för det. Jag hade blivit intervjuad om min forskning några gånger och fått kontakt med offentligheten och media. Men eftersom jag upplevde att det jag sagt hade feltolkats kände jag också ett behov av att välja rätt kanal ut till allmänheten.

Emma Frans startade en blogg där hon skrev om populärvetenskap. För att få fler läsare och driva trafik till bloggen, skaffade hon också ett twitterkonto. Det visade sig att det korta formatet på twitter passade henne bra.

– Jag fick ganska snart många följare och då öppnades andra dörrar. Jag fick möjligheten att skriva i Svenska Dagbladet och sedan har det bara rullat på.

Det har till exempel lett till två böcker, Stora journalistpriset, SVT-jobb och ett uppdrag som Demokratiambassadör. Dessutom är hon ständigt efterfrågad av medierna för att kommentera aktuella händelser. Nu senast har hon gett flera intervjuer om Coronaviruset.

Vid sidan av allt detta arbetar hon som forskare, men driver inget eget projekt utan medverkar i andras. Hon har valt att stå utanför den klassiska karriärvägen för forskare.

– Det var inget enkelt beslut, men jag känner ju nu att min styrka ligger i att nå ut och många andra är bättre lämpade att hålla på med spjutspetsforskning. Jag är ganska mycket en generalist och gillar de breda perspektiven.

Allt detta började på sätt och vis vid Uppsala universitet där hon tog sina första steg in i universitetsvärlden. Mycket tid tillbringades på BMC, och hon trivdes i den lite speciella miljön med långa korridorer och lugna innergårdar.

Som infödd Uppsalabo blev hon inte lika uppslukad av nationslivet som sina inflyttade kurskompisar. Men hon lärde sig mycket för framtiden.

– Jag lärde mig hur man pluggar och tar reda på information. Det är ju det jag fortfarande håller på med. När man kommer upp på universitetsnivå räcker det inte längre att vara lite duktig, man måste få in någon sorts rutin.

Insamlandet av fakta är en viktig del av Emma Frans arbete, men en minst lika viktig del är faktiskt humorn. För det mesta är det roligt att läsa hennes texter.

– Jag använder ofta humor som grepp och det har varit väldigt framgångsrikt. Annars blir problemet att man når bara ut till dem som redan är intresserade av forskning och vetenskap, medan de som kanske behöver kunskapen mer väljer bort den. Humor kan göra det mycket mer lättillgängligt. Personer som följer mig i sociala medier kanske inte gör det för att de är intresserade av vetenskap utan det får de på köpet, säger Emma Frans.

Även i verkliga livet är hon en mycket inspirerande berättare, men nu får vi sätta punkt för den här gången. Det har blivit dags för henne att cykla hemåt i Uppsalakvällen.

Emma Frans – fakta:

Karriär i korthet: Studier i biomedicin vid Uppsala universitet, doktorsexamen 2013 vid Karolinska Institutet. Stora journalistpriset 2017, utsågs till Årets Folkbildare av Föreningen Vetenskap och Folkbildning år 2017 och till demokratiambassadör av regeringen 2018. Har skrivit böckerna Larmrapporten (2017) och Sant, falskt eller mittemellan? (2018).
På fritiden: Är mycket med min familj – man och två barn som är 8 och 10, vilket är en underbar ålder. Tycker om att promenera och träna, läser böcker – både facklitteratur och romaner. Lyssnar mycket på poddar och musik.
Läser just nu: Karin Smirnoffs roman "Jag for ner till bror", som är otroligt bra.
Dold talang: Väldigt bra på att lägga pussel. Och så har jag en skomakartumme, men den är ju inte så användbar.
Personer jag inspireras av: Jag kan bli fascinerad av Donald Trump men naturligtvis också av Greta Thunberg som också är en person med oerhörd genomslagskraft. De är varandras motsatser, men båda är extremt intressanta att studera. Greta är så genuin med noll självintresse och drivs av att göra det som är rätt. Trump å andra sidan bryter mot alla regler och står över normer men lyckas ändå bli världens mäktigaste.
Min drivkraft: I början var jag lite arg och frustrerad över hur mycket desinformation som spreds och hur medierna larmade i onödan, att man inte kunde rapportera om vetenskap på ett rimligt sätt. Nu när jag fått mitt utrymme är min drivkraft att bli en bättre skribent och kommunikatör. Jag vill bli bättre på att nå ut med kunskap.
Favoritplatser i Uppsala: Jag gillar nya och gamla Kyrkogården, Hågadalen och Flogsta. Domkyrkan är också mysig – och att stå på Slottsgården och titta ned mot Botaniska trädgården. Det är en härlig vy!
Favoritnation: Snerikes.