Johan Stjernschantz

Namn: Johan Stjernschantz
Professor: farmakologi och läkemedelsutveckling (1999–2004)

Född: 15 april 1947, Vasa, Finland
Föräldrar: Ben Stjernschantz, Gunvor Stjernschantz (född Stenbäck)
Gift med: Iréne Stjernschantz
Barn: Joanna (f. 1972), Camilla (f. 1975)

Curriculum vitae

Medicine licentiat 1974, Helsingfors universitet, samt legitimerad läkare i Finland
Medicine och kirurgie doktor 1976, Helsingfors universitet
Gästforskare vid Institutionen för fysiolologi och medicinsk fysik, Uppsala universitet (1977–1978)
Postdoctoral fellow vid Department of Ophthalmology and Visual Science, Yale University 1979–1981
Assistant Professor of Ophthalmology and Visual Science vid Yale University (1981–1982)
Docent i fysiologi 1987, Helsingfors universitet
Chef för glaukomforskning vid Pharmacia Ophthalmics AB i Uppsala (1987–1997)
Adjungerad professor i experimentell oftalmologi, Uppsala universitet (1996–1999)
Professor i farmakologi och läkemedelsutveckling, Uppsala universitet (1999–2004)

Betydelsefulla utmärkelser och priser

1996 Pharmacia&Upjohn ”Achievements in Science & Medicine Award”
1997 Årets projektledare, Svenska Projektakademien (tillsammans med Thomas Uhlin, Pharmacia)
2000 Proctor Award/Medal, Association for Research in Vision and Ophthalmology (ARVO) USA (tillsammans med Laszlo Bito, Columbia University)
2002 Ernst H Bàràny Prize (International Congress of Eye Research, Geneve)
2004 Pris i läkemedelskemi, Apotekarsocieten i Sverige (tillsammans med Bahram Resul, Uppsala universitet)

Biografi

Jag påbörjade mina medicinska studier vid Helsingfors universitet i Finland 1969 och avlade medicine licentiatexamen 1974 samt erhöll legitimation för läkaryrket samma år. 1971 väcktes mitt intresse för forskning inom ögonområdet. Jag forskade på Institutionen för anatomi vid Helsingfors universitet på sidan om mina medicinska studier. Min forskning var inriktad på det kolinerga nervsystemet i ögat och dess betydelse vid reglering av kammarvätskedynamik och ögontryck.

Ett samarbete inleddes 1975 med Professor Anders Bills forskargrupp vid Institutionen för fysiologi och medicinsk fysik vid Uppsala universitet. Anders Bill och Albert Alm (senare professor i oftalmiatrik vid Uppsala universitet) hade tagit i bruk en metod att mäta regionalt blodflöde i ögats olika vävnader med radioaktivt märkta mikrosfärer och ett fruktsamt samarbete påbörjades för att utreda hur det kolinerga nervsystemet påverkade blodflödet i ögat. Jag disputerade 1976 vid Helsingfors universitet.

I vår forskning med Anders Bill halkade vi in på neuropeptider och deras betydelse i ögat. Vi var speciellt intresserade av substans P och vasoactive intestinal polypeptide med effekt på blodkärl. Jag fortsatte sedan mina studier inom neuropeptidområdet på Yale University i USA i Professor Marvin Sears forskargrupp efter att ha tilldelats ett Fogarty International Fellowship stipendium. Fokus var inställt på betydelsen av neuropeptider vid inflammationsreaktioner i ögat.

Efter tre år i USA återvände jag till mitt hemland Finland för att ta anställning inom läkemedelsindustrin som medicinsk chef. På sidan om det administrativa arbetet hade jag möjlighet att bedriva grundforskning både inom industrin samt på Helsingfors universitet. Bl.a. undersökte jag betydelsen av calcitonin gene related peptide och prostaglandiner vid ögoninflammationer. Jag blev kontaktad 1986 av Pharmacia Ophthalmics i Uppsala och erbjuden en tjänst som utvecklingschef. Pharmacia hade några år tidigare kontaktats av Professor Laszlo Bito vid Columbia University i New York med ett förslag att utveckla ett nytt läkemedel mot glaukom baserat på naturligt förekommande prostaglandiner och ett samarbete hade ingåtts. Naturligt förekommande prostaglandiner såsom PGFoch PGE2 samt enkla karboxylsyra-estrar av dessa sänkte ögontrycket effektivt på försöksdjur men orsakade kraftiga biverkningar. Jag insåg potentialen i Bitos upptäckt med mina medarbetare och på min inrådan etablerades ett glaukomforskningslaboratorium på Pharmacia Ophthalmics 1987. Förhoppningen var att en prostaglandinanalog med mindre biverkningar kunde forskas fram.

Ett långvarigt samarbete påbörjades med läkemedelskemisten Bahram Resul, som några år tidigare hade disputerat hos Professor Richard Dahlbom vid Farmacevtiska fakulteten vid Uppsala universitet och därefter tagit anställning som kemist på Pharmacia. Ett struktur-aktivitets forskningsprogram inleddes för att utreda om de biverkningar som PGF och PGE2 orsakade i ögat kunde elimineras/minskas genom kemisk modifiering av prostaglandin molekylerna. Detta arbete ledde till identifieringen av latanoprost en analog av PGFmed god selektivitet för FP prostanoid receptorn och en avsevärt bättre fördragbarhet i ögat än de naturligt förekommande prostaglandinernas. Latanoprost utvecklades till ett nytt läkemedel mot glaukom och nådde marknaden 1996 under namnet XalatanR. XalatanR är än idag ett av de mest använda läkemedlen för behandling av glaukom i de allra flesta länder.

Efter sammanslagningen av Pharmacia med det amerikanska läkemedelsbolaget Upjohn beslöts 1997 att ögonforskningen på bolaget skulle läggas ned. Min grupp erbjöds möjlighet att fortsätta verksamheten på Institutionen för Medicinsk farmakologi på BMC vid Uppsala universitet med ekonomiskt understöd från Pharmacia-Upjohn. Jag blev utnämnd till professor i medicinsk farmakologi och läkemedelsutveckling 1999. Vi fortsatte forskningen inom prostaglandinområdet bl.a. för att utreda en tidigare okänd och potentiellt allvarlig biverkan som prostaglandiner kan orsaka i ögat, nämligen en irreversibel pigmentering av iris (regnbågshinnan). Vissa internationellt erkända patologer ansåg att denna biverkan kunde utgöra ett förstadium till melanom. Ett omfattande arbete krävdes för att bevisa att så inte var fallet. Vi syntetiserade och testade även nya analoger med selektivitet för olika prostanoid receptorer för behandling av andra sjukdomar bl.a. psoriasis och Menieres sjukdom, en öronsjukdom påminnande om glaukom i ögat.

Under min tid inom läkemedelsindustrin och Uppsala universitet har jag handlett ett begränsat antal doktorander samt licentiater. En betydande del av min tid upptogs av säkerhetsarbetet kring latanoprost samt av att försvara Pharmacias latanoprostpatent vid ett stort antal patenträttegångar i ett flertal länder, uppgifter jag åtagit mig för att möjliggöra övergången av min forskningsgrupp från Pharmacia till Uppsala universitet. År 2005 återgick jag till läkemedelsindustrin för att fortsätta med kliniska prövningar av prostaglandinanaloger vi forskat fram på Uppsala universitet.

Undervisning

Under min tid på Uppsala universitet undervisade jag i medicinsk farmakologi och fungerade även som studierektor på läkarprogrammet.

Johan Stjernschantz
Johan Stjernschantz
Senast uppdaterad: 2021-08-25