Frank Lindblad

Namn: Frank Lindblad
Professor: barn- och ungdomspsykiatri (2012–2015)

Curriculum vitae

2008: Forskare på en forskningsrådstjänst (FAS, nuvarande Forte) vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet.
2012: Professor, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet

Adminstrativa uppdrag

Ledamot i den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala
(suppleant 2009, ordinarie ledamot 2010–2013)

Biografi

Jag har strävat efter att min forskning ska vara kliniskt relevant och gärna ta upp etiskt viktiga frågor. Sampelet mellan individens förutsättningar och omgivningens villkor har varit utgångspunkten. För mig har detta också inneburit att vara öppen för olika metoder.

Under min tid i Uppsala har jag framför allt (38 av 55 artiklar) arbetat med psykofysiologiska studier och epidemiologiska studier utifrån de svenska nationella registren. Inom den psykofysiologiska delen rör det sig om tre huvudområden (alla motsvaras av en doktorsavhandling). Det första tar sin utgångspunkt i att allergi i baranaåren blivit allt vanligare. Vi har tillsammans med forskare från KI utgått från analyser av den antroposofiska uppväxtmiljön som kännetecknas av en låg allergirisk. Vi har funnit låga kortisolvärden hos barn som vuxit upp i denna miljö och särskilt stor var skillnaden i jämförelse med andra barn vid sex månaders ålder. Sådana låga nivåer visade sig vara knutna till en lägre risk för allergi men den antroposofiska miljön tycks också innebära andra skyddande faktorer. Vi tror att de låga nivåerna hos barnen från antroposofiska familjer hänger samman med att de under spädbarnstiden skyddas från obehagliga sinnesintryck i högre utsträckning än andra barn. Det andra området rör ADHD och kortisol. Vi har påvisat lägre nivåer hos barn med ADHD än hos andra barn (se nedan). Låga kortisolnivåer i ett sammanhang kan alltså betyda lägre risk för allergi och i ett annat sammanhang vara knutet till en psykiatrisk symtombild (ADHD)! Det tredje området rör ett annat stresskänsligt system, det autonoma nervsystemet. Vi har i samarbete med forskare vid bl a Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet undersökt hur detta nervsystem reagerar när pojkar spelar våldsfokuserande TV-spel. Detta har vi gjort genom att analysera hur hjärtats frekvens förändras under och efter spelande. Det autonoma nervsystemet aktiveras i högre grad och på olika sätt vid våldsspel och i högre grad också hos unga som inte spelar så mycket i vanliga fall.

Många av de epidemiologiska studierna har rört hur förutsättningar under fosterlivet eller de första levnadsåren påverkar hälsoutvecklingen. Dessa studier har jag gjort tillsammans med forskare från KI, Oslo universitet och Socialhögskolan i Stockholm. Andra studier har utgått från för BUP centrala problemområden som ADHD och självskadebeteende inkluderande självmordsproblematik. Vi har försökt identifiera faktorer som är knutna till symtomens uppkomst och utveckling. Som exempel kan nämnas skolans betydelse. Låga skolprestationer är en riskfaktor för självskadande beteende, vilket kan innebära att skolinterventioner också skulle kunna förebygga sådana problem.

Studierna om ADHD kan illustrera hur jag arbetat med olika typer av ansatser för att bättre kunna förstå barnen och deras symtom: I de epidemiologiska studierna har vi kunnat belysa könsrelaterade frågor och sett hur familjesociala riskfaktorer är vanligare vid ADHD. Toxiska frågeställningar har också kunnat studeras; Barn som adopterats från länder där ett vanligt motiv för adoption är moderns missbruk har visat sig ha mycket hög risk att utveckla ADHD vilket vi tolkat som uttryck för toxiska effekter av alkohol under fosterlivet. Av teoretiskt intresse är den studie där vi visade att tobaksrökning under graviditeten inte tycks vara en tung riskfaktor i sig. Istället kunde vi visa att den ökade risken, som många tidigare beskrivit i samband med mödrars rökning, framför allt var kopplad till faktorer hos de mödrar som valt att röka under graviditeten. I de psykofysiologiska studierna fann vi kortisolnivåer som var lägre hos barn med ADHD än hos andra barn i skolåldern, framför allt på morgonen. Dessa skillnader fanns dock inte i gruppen som var yngre än elva år. Dessa resultat i kombination med att barnen med ADHD hade haft fler traumatiska barndomsupplevelser än andra och beskrev en högre grad av självupplevd daglig stress kan tala för att de låga kortisolvärdena kan vara uttryck för en utmattning av fysiologiska system över tid. Mycket talar för att stressreglering är ett område där många unga med ADHD behöver hjälp. ADHD-medicinering kunde inte föklara de låga kortisolvärdena utan tycktes snarare vara kopplad till högre värden. Eftersom kortisol ingår i ett av de system som höjer blodsockernivån har vi också i en pilotstudie undersökt blodsocker hos barn med ADHD. Det visade sig att HbA1C var något förhöjt hos barnen med ADHD jämfört med en kontrollgrupp. (HbA1C avspeglar hur blodsockret varit under de senaste månaderna.) Möjligen kan detta tolkas som ett uttryck för en sämre reglering av blodsockret hos barn med ADHD än hos andra barn. Ett helt annat perspektiv – hur omvärlden ser på barn med ADHD - redovisar vi i en experimentell studie i samarbete med den juridiska fakulteten vid Stockholms universitet (en av fyra artiklar inom ramen för detta mångåriga samarbete). Juridikstudenter ombads värdera barns förmåga att beskriva upplevelser av sexuella övergrepp. Om studenterna fick höra att barnet hade en neuropsykiatrisk problematik inkluderande ADHD så värderade de en berättelse om övergrepp på ett mer skeptiskt sätt än studenter som utan denna tilläggsinformation värderade samma berättelse.

Undervisning

Inom läkarprogrammet har min självklara uppgift varit som kursledare för BUP-kursen men jag har också hållit prekliniska föreläsningar och deltagit i integrationsveckan i samband med barnkursen. Jag har också ansvarat för och examinerat ST-läkarnas vetenskapliga arbeten inom BUP. Jag har lagt stor vikt vid att förmedla kunskaper till allmänheten, bl a genom medverkan i ”Forskning pågår” (föreläsningsdagar för kommun- och landstingsanställda i Uppsala) och i öppna föreläsningar. Dessa har dels rört ADHD, dels den bok som jag skrev med barnläkaren Carl Lindgren (Välfärdslandets gåta”, 2009) om varför den psykiska hälsan hos unga tycks försämras över tid.