Ett ord från forskningsdirektören
30 november 2020
Den pågående utvecklingen av forskningsinfrastrukturen i Region Västmanland är allas vårt ansvar. Vi står inför stora utmaningar, dels på grund av pandemin som inför restriktioner för hur vi ska hantera våra forskningsprojekt, dels på grund av att våra arbetsuppgifter hela tiden utökas eftersom vi blir fler som ägnar oss åt forskning och då ökar även behovet av att granska, bedöma, stödja, handleda och prioritera.
Eftersom vi vill att så många som möjligt ska erbjudas att kunna meritera sig vetenskapligt har vi infört fler förordnanden som doktorand, post doc och senior forskare. Vi arbetar kontinuerligt för att försöka få till så bra förutsättningar som det bara går. Men hela det nya systemet bygger på att alla medarbetare kollektivt bidrar och utför vissa institutionstjänster. Vilka förväntas då medverka i dessa kollektiva göromål? Jo, de som finansieras av regionen, eller de som nyttjar vår forskningsinfrastruktur som t.ex. arbetsplats, projektmedelshantering, tillgång till databaser, statistikerhjälp, data-hantering, forskningssjuksköterskor och inte minst våra utomordentliga sekreterare som ombesörjer mycket av våra vardagsproblem som forskare.
Som jag ser det, är det viktigt att samtliga medarbetare vid CIFU Forskning/CKF, förutom att bedriva högkvalitativ och relevant forskning, i möjligaste mån bidrar till en starkt regional forskningsmiljö genom att:
- Delta i undervisning
- Handleda
- Delta i olika bedömningsgrupper
- Medverka till att utveckla CIFU/CKF:s olika verksamheter
- Visa ett starkt medarbetarskap (”department citizenship”) både på sin ordinarie arbetsplats och på CIFU/CKF
Till detta tillkommer att lägesrapportera sin pedagogiska och vetenskapliga progress, samt utvecklingen av sitt medarbetarskap i Researchweb varje år, för att olika granskande funktioner skall kunna bedöma hur våra gemensamma resurser används. Exempel på sådana granskningar kan vara regionens revisorer eller centrumrådet. Vi måste i slutändan kunna redovisa för medborgarna hur deras skattemedel används.
Centrumrådet, vilka är samarbetsorganet mellan regionen och Uppsala universitet, behöver kunskap om hur vårt arbete fortskrider för att kollegialt värdera vår verksamhet. Det är exempelvis centrumrådet som bedömer ansökningar om forskarförordnanden samt dessa förordnandens eventuella förlängningar. Men en viktig dimension i framtidens forskning i regionen blir att även prioritera kunskapsluckor eller andra typer av brister där forskning och forskarförordnanden kan stärka regionens olika verksamheter. Vi behöver bli ännu bättre på att få verksamhet och forskning att gå hand i hand.
Vänligen
Kent
