Återkommande kariessjukdom - att identifiera kariesaktiva och erbjuda effektiv förebyggande behandling
Håkan Flink
Övertandläkare
Med. dr, Postdoktor
Disputerade vid Karolinska institutet 2007 med avhandlingsarbetet Studies on the prevalence of reduced salivary flow rate in relation to general health and dental caries, and effect of iron supplementation.
Håkan Flink finns på ResearchGate.
E-post: hakan.flink@regionvastmanland.se
Arbetsplats: Folktandvården Sala

Håkan Flinks forskning
Vad handlar din forskning om?
Min forskning syftar till att identifiera individer med högst förekomst av kariessjukdom. Detta för att tydliggöra omfattningen av den verkliga vårdbördan för denna patientgrupp och för tandvården.
Mycket tyder på att en mindre del av befolkningen har haft återkommande kariessjukdom i många år, och att effektiva förebyggande behandlingar inte finns eller erbjuds. Genom att tydligare beskriva detta ges möjlighet att pröva och hitta alternativa sjukdomsbehandlingar.
Varför har du valt att forska om detta?
Jag har hela mitt yrkesverksamma liv, dagligdags mött patienter med besvär av återkommande kariessjukdom. Många av dem har varit med om obehagliga upplevelser i samband med tandbehandling, vilket har medfört att de utvecklat en mer eller mindre uttalad tandvårdsrädsla. Helt naturligt upplever många en uppgivenhet av att ideligen behöva göra nya lagningar och att detta även blir kännbart för privatekonomin. Som konsekvens har en del av dessa patienter slutat att besöka tandvården för regelbundna kontroller, och söker bara vård när smärtupplevelserna blir outhärdliga.
Vid dessa besök är behandlingarna ofta svåra att genomföra för både patient och behandlare. På grund av smärta, tandvårdsrädsla och tidsbrist fungerar bedövning ofta sämre.
Hur är din forskning till nytta för samhället och dess invånare?
Genom att använda världsunika data för kariesförekomst från svenskt kvalitetsregister för karies och parodontit (SKaPa), går det att identifiera en ouppmärksammad sjukdomsförekomst. Genom att utveckla förebyggande vårdmodeller som underlättar bemötandet och behandlandet av denna utsatta patientgrupp, går det förhoppningsvis att minska vårdbehovet för dessa individer.
Framför allt skulle framtida vårdmodeller minska besvär, lindande och kostnader för dessa individer. Men även tandvården och samhället skulle kunna omfördela betydande vårdresurser.