Optimerad lungfunktion under anestesi

Erland Östbergs forskning

Vad handlar din forskning om?
Min huvudsakliga forskningsinriktning handlar om metoder för att optimera lungornas funktion hos patienter som sövs (genomgår anestesi), och att minimera lungkomplikationer hos riskpatienter.

De flesta patienter som sövs utvecklar atelektaser d.v.s. delar av lungan faller samman. Dessa sammanfallna lungavsnitt orsakar försämrad syresättning under anestesin och kan öka risken för komplikationer, till exempel lunginflammationer. Detta gäller alla som sövs, men risken är störst för äldre, överviktiga och multisjuka som genomgår stora operationer.

Min forskning kring atelektaser fokuserar på syrgashaltens betydelse samt effekterna av så kallat positivt slut-exspiratoriskt tryck (PEEP), som används i syfte att minska atelektasutvecklingen.

Som bihandledare är jag även involverad i projekt som rör anestesimedlens inverkan på canceröverlevnad, ryggbedövning i samband med tarmoperationer samt uppföljning av intensivvården i Västmanland under corona-pandemin.

Varför har du valt att forska om detta?
Som anestesiläkare söver vi patienter varje dag och använder respiratorer för att sköta patientens andning under den tid operationen pågår. Trots att detta varit rutin sedan 50-talet är det fortfarande en hel del som inte är klarlagt kring respirationsfysiologin, d.v.s. hur lungorna fungerar och reagerar på respiratorbehandlingen.

Hur är din forskning till nytta för hälso- och sjukvården och dess patienter?
Varje år utförs i världen över 300 miljoner anestesier i samband med kirurgi. Trots forskning kring atelektaser och lungkomplikationer saknas idag tillräckligt vetenskapligt stöd för tydliga rekommendationer kring hur dessa ska undvikas. Inte minst gäller detta atelektaser som uppstår efter väckningen. Ett övergripande syfte med min forskning är att bidra till att finna kliniskt användbara metoder för en helt atelektasfri anestesi – från nersövning och ända fram till dess patienten avlämnas på uppvakningsavdelningen.