Atelektaser under anestesi

De flesta patienter som sövs utvecklar atelektaser, det vill säga delar av lungan faller samman. Dessa sammanfallna lungavsnitt orsakar försämrad syresättning under anestesin och kan öka risken för komplikationer, till exempel lunginflammationer. Detta gäller alla som sövs, men risken är störst för äldre, överviktiga och multisjuka som genomgår stora operationer.

Två omständigheter i samband med nedsövning bidrar i kombination starkt till atelektasutvecklingen:

1. Patienterna andas av säkerhetsskäl ren syrgas vid inledningen av sövningen, detta kallas preoxygenering.
2. Vilolungvolymen minskar, det vill säga den mängd luft som återstår i lungan efter en normal utandning.

Konsekvensen blir att det bildas avstängda delar av lungan som innehåller en hög syrgashalt. Syrgasen tas upp av blodet i lungkärlen och när all syrgas tagits upp kollapsar lungblåsorna varpå atelektaser bildas. Hos en vaken människa sker inte detta, dels för att hela lungan är öppen och dels för att vi andas luft som till stor del innehåller kvävgas som inte kan tas upp av lungkärlen.

Vår forskning kring atelektaser fokuserar på syrgashaltens betydelse samt effekterna av så kallat positivt slut-exspiratoriskt tryck (PEEP). Ett övergripande syfte är att finna kliniskt användbara metoder för en helt atelektasfri anestesi – från nersövning och ända fram till dess patienten avlämnas på uppvakningsavdelningen.