Från lekplatskontroll till doktorshatt

En forskarkarriär kan vara allt annat än spikrak och förutsägbar. Efter 30 år i vården tar Thomas Wallbys liv som forskare fart och i juni promoverades han och 151 andra nya doktorer vid Uppsala universitet.

När Thomas Wallby blev färdig sjuksköterska i Karlstad i slutet av 70-talet närde han inga forskardrömmar. Istället flyttade han till Uppsalatrakten för att i många år jobba som sjuksköterska inom både geriatrik, barnsjukvård och barnhälsovård. Men under en period som distriktssköterska i Gimo i Östhammars kommun i slutet av 90-talet avslöjade han för första gången vissa forskartakter. På eget initiativ startade han en fältstudie där han, i olycksförebyggande syfte, kontrollerade kommunens alla offentliga lekplatser.
– Människors nyfikenhet yttrar sig på olika sätt. För mig genom att jag vill undersöka saker och att jag tycker om att räkna och följa upp saker i tabeller, säger Thomas Wallby, nypromoverad doktor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa.

Genom rapporten om lekplatserna fick barnhälsovårdens länsavdelning i Uppsala län upp ögonen för Thomas Wallby. Sedan tio år jobbar han där som samordnare med ansvar för uppföljning och utveckling av ett kvalitetsregister över länets barnhälsovård. Det jobbet har inneburit att Thomas Wallby tagit fler steg på vägen till livet som forskare.
– Jag har länge tänkt att vi borde koppla ihop vårt register med andra databaser för att bättre kunna följa kvaliteten i barnhälsovården i länet. Men det är inte bara att koppla ihop register hur som helst. Man måste använda rätt metoder.
För att få tillgång till nya och bra metoder och verktyg gick han i början av 2000-talet en magisterutbildning för sjuksköterskor vid Karolinska institutet.
– Jag hade tänkt att det räcker med den vidareutbildningen. Men jag antar att det ofta blir så som det blev för mig, att jag kände att jag ville vidare. Jag sökte till forskarutbildningen vid Uppsala universitet.

Som doktorand har Thomas Wallby i tre och ett halvt års tid undersökt om barnhälsovården i Uppsala län klarar sitt mål att nå alla familjer, oavsett bakgrund. Svaret är enligt avhandlingen ja, även om studien också visar att vissa grupper med behov av särskilt stöd inte har mer kontakt med barnavårdscentraler än andra. Resultatet är förstås högintressant för landstingets fortsatta arbete för en rättvis och jämlik vård.
– Redan i hälso- och sjukvårdslagen slås det fast att alla ska samma rätt till vård och att de med störst behov ska prioriteras, säger Thomas Wallby.
Hur viktigt är rättviseperspektivet för dig?
– Självklart är det centralt med rättvise- och jämlikhetsfrågor för mig. Om man inte tycker det borde man inte jobba inom vården, säger Thomas Wallby som redan är rejält laddad för nya forskningsprojekt.
Närmast på tur för den nyblivne doktorn står ett forskningsprojekt på uppdrag av Socialstyrelsen som vill utreda förekomsten av amning bland olika grupper av mammor. Men Thomas Wallby vill samtidigt fortsätta att jobba med kvalitetsfrågor inom landstinget.
– Det har för mig som forskare varit en styrka att jag har lång klinisk erfarenhet av arbete inom vården. Så ser jag på framtiden som forskare också, att jag vill fortsätta ha en tät koppling till praktiken. Både vården och forskningen tjänar på ett sådant arbetssätt.

Foto: Mikael Wallerstedt

Läs Thomas Wallbys avhandling

Helena Edström
2012-06-12